halvvägs hem.


Canon eos 40d + Canon efs 50/1.4 usm

Sen sist har jag hunnit mosa i lite bläck i armen, eller, jag och jag, men jag har fått det gjort iaf. Gjorde inte alls så ont som jag trodde. Steffe var mer nervös än jag, men han lugnade ner sig när tatueraren sa att han körde en gammal Volvo. Han sa även att Steffe var lik Gary Busey. Den var ny, innan har vi bara hört att han är lång, och jag vet inte hur många som frågar om han spelar basket.. Nästa gång nån frågar ska han ljuga och säga att han är världsbäst.


Canon eos 40d + Canon efs 50/1.4 usm

Sen tog vi oss till flygplatsen. Vi fick hjälp med incheckningen av världens segaste tant (som enligt vår analys är gift med en karl som säljer försäkringar, och dom har heltäckningsmattor överallt.), så vi hoppas att våra väskor kommer till Sthlm som hon lovade, och inte till Tokyo. Flygplatsen hade en underbar trädgård, men en liten damm och allt! Det bodde brutalt stora fiskar i dammen. Jag svimmade lite när jag såg dom. Det galna var att vi var dom enda som vandrade runt i parken, alla andra satt och tryckte inomhus.
Steffe får äran att bära alla väskor. Det är så det blir när man reser med en väldigt liten tjej med väldigt tung väska..
Vi klev på planet till Newark, som enligt våra papper skulle ta 9 h och 40min, för att få höra att det bara skulle ta 9h och 8 min! Woho! Vi inledde med att maratontitta på tre csi-avsnitt (de två första på nya säsongen av csi lv, och ett csi miami), sen löste jag lite korsord. Efter ett tag tittade jag upp och konstaterade att jag var den enda som hade lampan tänd, så jag släckte och tänkte att jag skulle vila lite. 4 timmar senare vaknade jag av att Steffe sa nåt om att det bara var 2 timmar kvar nu! Sjukt skönt. Sen fick vi melon och en muffins. (heter det en muffins, eller en muffin? muffin är ett roligt ord. emma, hur gick det med dina hamsterplaner?)


Canon eos 40d + Canon efs 17-85/4.0-5.6 usm

Nu sitter vi på Newark airport och har utsikt över manhattan. Inte fel det heller. Steffe sitter ett par stolar bort och sover.
Två stolsrader framför mig sitter ett gäng spankstalande som hostar lite då och då, och en hade en gris tatuerad på armen. Jag hoppas att dom inte sprider svininfluensa omkring sig. Men jag tyckte dom sa nåt om att dom var från Puerto Rico och inte Mexico. Puh.
Om tre timmar går vårt plan, och då får jag äntligen sova.
Nu vill jag hem till potatis, fullkornspasta och knäckebröd. Och min säng, och mina tussar..

Till toppen|Pinna på Pinterest|Dela på Facebook|Dela på Twitter

Din e-mailadress publiceras eller delas aldrig. Obligatoriska fält är markerade *

*

*